Andlig tid...

av Håkan, Göteborg, söndag, maj 30, 2010, 11:24 (5101 dagar sedan)

...funderade jag på under min powerrunda för en stund sedan. Dvs den tid en and upplever. Jag tror att tiden för en and tar slut i det nuvarande ögonblicket, de har ingen uppfattning om framtiden, inte ens den närmaste, men förfluten tid minns de.

Min tro bygger, till skillnad mot Religiösa Fundamentalisters sinnesrubbningar, på observationer och strukturerad analys av dessa. Jag välkomnar, återigen till skillnad mot RF, oliktänkandes åsikter om dessa analyser och till och med oförskämdheter, sådana kommer att tagas emot som de skall tagas emot, dvs utan bråk men med upphöjt lugn och en gnutta förakt från min sida.

Observationen är att änderna i min lilla damm myckst snabbt lärde sig att känna igen mig och att associera mig med deras dagliga bröd, en parallell till planket och dess plankisters förväntan på mina små dagliga funderingar är tydlig.
Redan på långt håll och med mycket vegetation emellan känner de igen mig och börjar simma över dammen mot mig, och det förväntade brödet. Utan tvivel har alltså änder ett medvetande om förfluten tid och ett minne av tidigare undfått bröd.
Men hur framtiden kommer att te sig har de ingen uppfattning om. De simmar alltid rakt mot mig, dvs mot den plats jag i vart ögonblick befinner mig. Eftersom jag hela tiden går i snabb takt runt ena änden av dammen, på väg mot den plats jag alltid ställer mig för att med brödet undfägna de änder jag med gudsfaderlig nåd betraktar som mina änder, så simmar dessa änder i en ständigt förändrad riktning, hela tiden rakt mot mig och då vi till slut möts på den vanliga platsen har de simmat i en lång båge över dammen. Må vara att detta för var and motsvarar en uppfriskande runda som ger aptit på det bröd som komma skall.

Min analys säger nu att dessa änder saknar uppfattning om framtiden. Efter mina stora antal andliga rundor och medhavt bröd skulle en varelse med förmåga att se in i framtiden vid det här laget ha förstått var brödet kommer att utdelas, och då direkt simmat dit och väntat på den gudomliga nådegåvan, i trygg förvissning om att den gud de tror på gör som de förväntar sig.

Amen.

Håkan