Sista gången? (triggerwarning, spår av segling)

av Håkan, Göteborg, torsdag, maj 31, 2018, 20:46 (2156 dagar sedan) @ behan

Jag försökte döpa tråden till "sistagångenupplevelse", men det gick inte, var för långt! Så långt har det gått med språket!

Igår en havssegling till mitt älskade Lauterhorn på Fårö. Detta som en del av min årliga vagabondering som alltid genomförs ensam (=själv). Elva timmar på havet och även om förhållandena var nära nog ideala så blir en ensamseglande 80-minus gubbe tämligen mör. Tillfredsställelsen med att förtöja i hamn efter seglatsen orkar inte riktigt kompensera vedermödorna, detta trots att jag på alla (nästan) upptänkliga sätt åldringsanpassat min gamla kära båtkompis. Nästan trettio år tillsammans nu.

Även om det tar emot måste jag inse att även seglandet har ett slut, inte abrupt, men sakta smygande. En god vän sade härom veckan, seglingen är väl egentligen din livsnerv. Och, tänker jag, vad händer när den inte längre fungerar. En annan god seglarvän har själv gått över till att enbart bryggsegla och försöker övertyga mig om det förträffliga med denna patetiska rest av ett aktivt seglande.

Min älskade sambo försöker övertyga mig om mina extraordinära resurser men lyckas inte riktigt längre, tyvärr.

Det kanske tillhör det svåraste i livet, att på allvar inse att det inte är oändligt och till det, att den sista delen av det innebär en mängd försakelser, nederlag och uppgivenhet.

Så, trots all härlighet här, är nog vemod den dominerande känslan mitt i högsommarvädret.

Den gamle, som ber om överseende med mitt navelskådande, så fjärran från spännande politiska tendenser, men så kan det bli

Jag sjösatte för några dagar sedan efter att under en del vedermödor fått friborden riktigt uppfriskade och botten målad, behan, men jag hoppas inte Seawolf ser hur det ser ut om man säger så.
Allteftersom gammal färg flagade blev flagorna aggressivt en del av ytan på botten, nuff said.
Men nästa år så fanken...

Och allt det andra du skriver ser jag också framför mig, bland annat genom vad jag hör från brygggrannar (stavas så) som berättar om sig själva och sina fruar och andra på bryggorna.

En av dessa, några år äldre än vad jag är, fick jag veta häromdagen är numera båtlös då hans syn plötsligt började försvinna.

Några andra ser jag också i allt mer reducerade förhållanden, en av de riktigt trevliga är änkeman sedan i höstas, och en av de gamla originalen i hamnen har ännu inte sjösatt sin Nauticat 33 men då den inte varit riggad sedan ett par år ens efter sjösättningen utan bara varit ett "projekt" att ägna dagarna åt kanske det inte är så allvarligt.

Men tiderna förändras, behan, vare sig vi ser det politiskt eller ej.

Håkan