Avatar

Inför valet...

av Håkan, Göteborg, fredag, juni 01, 2018, 22:07 (2127 dagar sedan) @ Rövarn

Jag tror inte att varken MED eller AfS kommer att växa tillräckligt till årets val, de båda partierna delar, tillsammans med andra, på runt 2% i gruppen övriga i sammanställningen av mätningar. Dock tror jag det kommer att utkristalliseras en ny era i Svensk politik, se nedan...

Frågan är om inte AfS tillkomst varit gynnsam för SD, många extremer som SD ville bli av med har nog frivilligt gått över till AfS (där får man kanske en hint om hur många extremer som finns/fanns i SD) och visst negativt mediefokus har flyttats från SD av den anledningen då AfS hamnat i skottgluggen istället. Precis som tidigare (övriga partier och dess självutnämnda(?) ledarredaktioner i medierna) verkar utomstående faktorer (nya partier, omvärlden) gynnsamt för SDs valarbete utan att SD egentligen behövt lyfta ett finger i de tre valrörelser de på allvar verkat i...

Den största frågan idag kvarstår dock, vill något etablerat parti ta över regeringsuppdraget i Sverige? Vill något block ta sig an de problem (inte utmaningar*) Sverige står inför? Övriga frågor är: Kastar de traditionella blocken in handduken nu och låter SD vinna valet så att de kan utses som syndabock tre månader efter valet? Man kan ju föranledas att tro det om man följer dagens debatt...

.

Kanske man i en vild fantasi kan tänka att den den politiska kartan kommer att ritas om helt och hållet (OBS! Nu spånar jag fritt) i framtiden till ett politiskt landskap med tre block. Ett vänster där V, S och C finns, Ett mittenblock med L, M och KD och så ett till höger med SD, MED och AfS.
Men MP? säger nån... Jag tror att MP nu i regeringsställning visat att de inte är dugliga till någonting och att de hamnar under 4% redan i höstens val, om de skulle klamra sig kvar är det inte troligt att något block ser sig behöva dessa och inte kommer att stödrösta åt det hållet när C finns som nytt MP. L och KD kan komma att räddas av stödröster, de är efter Cs överlöp viktiga partners i mitten.

Vi kommer inte att ha majoritetsregeringar utan de största blocket kommer att ha 35-45%, S, M och SD är grundpartierna i varje block och drar 25-30% vid en valvinst och stödpartierna drar 10-15% tillsammans


* Ett problem är något som SKA lösas direkt, ett AKUT problem MÅSTE lösas omedelbart, helst nyss!
En utmaning är något man KAN ta sig an, testa olika infallsvinklar för att se om en lösning kan komma till stånd, en långdragen process med olika tester och utvärderingar av resultat. Naturligtvis vill politiker helst prata i termer som "utmaning".

Håller med om det mesta, Rövarn, men jag är rädd att de där två procenten för "övriga" redan är en gammal siffra och att nästa blir högre och det är då enbart AfS som det handlar om. Plus det där vi sett i de senaste valen, att många långt högerut väljer att dölja vad de tänker rösta på.

Det har blivit fullt tänkbart att det inte kommer att gå att regera landet på ett normalt sätt efter nästa val, då det finns gränser för minoritetsregeringar och till stor del är både regering och opposition handlingsförlamade i den treblocksits vi redan har, fast ingen av de sju vill erkänna det.

När då med till visshet gränsande sannolikhet de tre största partierna blir jämnstora i september, och sannolikt MP och KD försvinner ur riksdagen, så har vi en utma...f´låt ett problem av stora mått.

Ett extremparti till vänster, eller två om nu MP klarar sig över spärren, och ett S som nästan öppet är kluvet i två delar internt. Ett M som försöker skriva om sin historia och få bort Reinfeldt och Borg ur folks medvetande, med en av de som hela den tiden var mest inblandad som partiledare, och det hjälper inte långt att han är en lika bra skådespelare i debatter som Åkesson. Åkesson var först på scen om man säger så, och det blir allt mer av ett faktum att SD också var först med att se vart en enorm invandring utan reglering och identiteskontroller skulle leda.

Och så C som agerar minst sagt kontraproduktivt ur allianssynvinkel, och L som saknar profil mer än någonsin, och som sagt ett KD som troligen inte blir kvar i riksdagen - vilket är lite kymigt för partiledaren som jag tycker är en tydligare profil än Björklund men det är ju å andra sidan ett enda stort skådespelande alltihop...

Med så skarpa motsättningar mellan både personer och partiprogram och partiernas historia, rötter heter det ju, finns det inga förutsättningar för pragmatiskt givande och tagande i landets intresse i riksdagsarbetet.
Konflikt och konfrontation blir det, tills något dramatiskt händer och det kan vara en koalition mellan M och S vilket lämnar alla andra utanför.

Varefter valet 2020 kommer att ge svaret på vad väljarna tycker om det sveket...

Håkan


Hela tråden:

 RSS-feed av trådar

powered by my little forum