Rapport om Sveriges rättslöshet mm.

av Håkan, Göteborg, onsdag, januari 22, 2020, 17:24 (1553 dagar sedan) @ Seawolf

Redan innan jag läst din länk, Seawolf, hade jag läst det jag nu länkar till i Göteborgs-Posten från i dag, och då jag läste det reagerade jag mot det gamla vanliga socialistiska mantrat att rikedomar är allas egendom och skall fördelas, oavsett hur de skapats och på vad sätt och oavsett vem som äger dem, fram till att fördelaren har fått makt att ta över.

https://www.gp.se/kultur/kultur/nu-har-rika-så-mycket-pengar-att-överklass-inte-räcker-...

I artikeln finns exempel på vilseledande skrivningar, eller bondfångeri som det hette förr.

"Bara under 2018 kunde Sveriges rikaste lägga ytterligare 50 miljarder till sina redan enorma förmögenheter."

Författaren frammanar bilden av ett antal individers bankkonton med deras privata pengar, som sammantaget nu innehåller 50 miljarder SEK mer än vid slutet av år 2017.

Detta är fel, Farbror Joakim med sitt ibland riskabelt bågnande pengavalv är en rolig metafor men inget mer än det.

Förmögenheter består (förutom i små kretsar av kändisar i unga åldrar med rika föräldrar som låtit dem få pengar nog att hålla skandalpressen och dess läsare lyckliga) huvudsakligen av verksamheter som med mer eller mindre hållbara analyser ökat i teoretiskt möjliga försäljningssummor - om de skulle bjudas ut till försäljning.

Men mellan de fåtaliga tillfällen försäljningar eller styckningar av koncerner sker och då stora rikedomar skiftar ägarstrukturer, jobbar millioner företagare av alla de slag vidare och gör ofta men långtifrån alltid sig själva och investerare rikare. Ibland går det fort, oftast går det långsamt och ofta går det inte alls, efter en tid.

Och hela tiden produceras varor och tjänster och utveckling av nya varor och tjänster och ibland stora språng i utvecklingen.

Om detta säger socialister inget. De använder sig bara av det, i hela världen och sedan över hundra år.

"Till dem med högst inkomst och störst förmögenhet strömmar dessutom pengar från det allmänna. Tidningen Arbetet har i en färsk granskning sammanställt alla rutbidrag under det gångna året. Det är hårresande läsning. En invånare i Danderyd får i genomsnitt 55 gånger mer i bidrag än en invånare i Dorotea: 2750 kronor per person mot 49 kronor."

Bondfångeriet består i att författaren försöker få läsarna att se det som att alla i Danderyd är bland de med de 50 milliarderna, och att ingen i Dorotea är det.

När någon säger ordet "genomsnitt" ska läsaren bli försiktig i det fortsatta läsandet, och i detta fallet speciellt så.
Det är fullt möjligt att det finns fler av de som delar på 50 milliarder i Dorotea än i Danderyd, men författaren gör en direkt koppling med användandet av begreppet genomsnitt och med användandet av RUT och med att välja ut två orter i Sverige.

"En sökning i registren visade nämligen att allt fler personer med funktionsnedsättning, det vill säga samhällets mest utsatta grupp, numera tvingas gå på socialbidrag. Bara förra året tillkom över hundra nya bidragstagare."

Detta är enbart ett känslomässigt trick, att få läsare att tro att en del av de 50 milliarderna tagits från budgetar för assistans till funktionsnedsatta.
Det är snudd på en öppen anklagelse av författaren att en del av de 50 milliarderna kommer från stöld av skattemedel, ett rutinmässigt motiv för det som nu avslutningsvis kommer i artikeln.

"Men Sverige är inte fattigt. Tvärtom. Sverige är ovanligt rikt. Det är bara våra resurser som är ojämnt fördelade."

Och:

"Vågar man tro att det närmaste årtiondet kommer att innehålla något nytt? Vågar man hoppas på omfördelning, kanske till och med på att det förbjudna begreppet ekonomisk demokrati får en renässans, så att vi om tio år kan säga: ”Det var den bästa av tider. Bara den bästa av tider."

Vilket knyter an till min inledning och också till temat i Seawolfs länk, hotet mot den grundlagstryggade äganderätten, från en regim som med sin egen ideologi i botten ser sig ha rätten att disponera andras egendomar, i alla medborgares intresse enligt dem själva.

Håkan