...finns i betraktarens öga säger man, vilket lägger ett rätt stort ansvar på oss betraktare som lever och jobbar i denna värld.
Jag har haft nöjet att vara ett par dagar, med fakturerbar tid, i Hook van Holland och med uppdrag att komma en del störande fenomen på spåren i en nybyggd stor rampanläggning i Stena Line färjeterminal där.

Det gick bra och hoppeligen blir det uppföljande besök för mer fix och förbättringar och jag gillade stället väldans mycket, har av någon märklig anledning aldrig varit just i Hook van Holland tidigare och man undrar ju hur de klarat sig utan bläng.

Mycket liten småstad, starkt präglad av färjeförbindelserna med England och Skottland sedan långa tider, en riktigt go pub hette just "Harwich" och där fick vi öl, jag och en gubbe från underleverantören till min uppdragsgivare, den gubben jobbade jag ihop med för första gången för snart trettio år sedan då vi hade stora ombyggnadsjobb på fyra svenska fartyg varav ett under resa från Arabemiraten till Hamburg då han och nio ytterligare montörer jobbade på resan men jag flög hem efter att ha organiserat det hela och mötte dem i Hamburg för de kompletterande tio dagarnas intensivjobb på Blohm u Voss dygnet runt med avbrott bara för krogbesök och ett par damer och där träffade jag henne som blev min andra fru, så det var kul att vara i Hook van Holland med honom ett par dagar. Fast utan damer. Uijtendam som de säger i Holland.

Men skönhet finns av andra slag än de tvåbenta och när jag gick där i terminalen med en av de stora infarterna till Rotterdam bredvid och där det sällan var mer än två minuter mellan fartygen, och där hela horisonten på andra sidan var fylld av siluetterna av containerkranar och kolkraftverk och vindkraftverk och raffinaderier och broar och fartyg och två eller tre ställen med några träd - så såg jag skönheten i detta.

Och jag tänkte som så många gånger förr, att utan all denna mänskliga verksamhet så fanns inte våra priviligierade liv i Sverige.
Och inte heller vårt båtliv i det paradisiskt orörda Bohuslän.

Begreppet orörd är också i betraktarens öga, ju.

Håkan
fläckvis okysst