Bytte bojkätting idag på em o kväll. Rätt så slitsamt, bara att ro bojbåten är inget latmansgöra. Som tyngder har jag tre stora länkar från Ljusne-Kätting, tungt är det, men allt flöt på och nu är det klart. Den gamla kättingen hängde med i sju år tror jag, minst två år för länge, ganska rostavgnagd på mitten. Vid ytan och nere i dyn var den nästan som ny, bägge schacklen gick att öppna utan problem, det nedre hade tom färgen kvar, det var helt som nytt efter sju år nere i dyn.
Det jag egentligen ville med detta var en liten fundering: Byter ni bojkätting själv? Eller har alla y-bommar? I vår båtklubb står det i stadgarna att var och en är skyldig att själv kolla och byta sin bojkätting, och de blir slut efter ca 4, 5 år. Men hur många i dagens samhälle klarar sånt? Jag vill tro att förr gjorde nästan alla sånt här själva, de hjälptes åt med allt besvärligt och gav sig på sånt de aldrig gjort förr. Nu har nog många såna jobb att de aldrig kommer i kontakt med att utföra något praktiskt arbete alls, och kan det inte heller, de skulle inte ens försöka.
Bland båtfolk är det nog ett högre genomsnitt som törs ge sig på att lyfta bojtyngder och annat besvärligt grovgöra. Det kanske inte är nån skillnad alls nu och på tex 60-talet?
Trots våra stadgar är det nästan aldrig jag ser någon använda bojbåten, de flesta tror jag bara skiter i det hela, och varje år är det också kättingar som rostar av och båtar som ligger och slår i grannbåtarna.
Vad beror det på att man skiter i en så viktig sak?
En modern samhällsattityd?
Pappersvändare och slipsnissar kan helt enkelt inte byta en kätting ens om de ville?
Eller sket man lika mycket i det förr med?

--
I helvete heller!, skrek han inni från kammarn.