Avsked
Kom hem för en stund sedan från en stor middag, cirka 100 människor.
Middagen hölls av familjen till en arbetskamrat som jag känt och haft som kollega sedan sjuttiotalet och som gick bort i cancer för några veckor sedan. Han var internationellt känd som en av de främsta konstruktörerna och innovatörerna i min bransch och också allmänt omtyckt som människa vilket på många sätt är minst lika svårt.
Han skulle snart ha fyllt femtiosex...
Visst är det underligt.
Håkan
63...
Avsked
Jag började ´nedräkningen´ för 14 år sen då min exfru oväntat gick bort, det är nog bara försöka acceptera att vår resa på jorden blir olika lång. Men det känns inte rättvist, inte lika lätt att vara glad.
--
Båtlös och....
tänkte skriva nåt här
..om vad jag själv varit med om..ångrade mej och beklagar dej djupt..sorry //mm
tänkte skriva nåt här
Mycket tråkigt att höra Håkan.
Om det finns ngt att ta till sig i en sådan situation så är det kanske att medvetenheten om döden ibland kan få oss att komma närmare livet och kanske även få oss att leva litet mer.
Igår läte jag ut Paulo Coelho "Veronika bestämmer sig för att dö" och där går författaren på den linjen.
L, inblåst, för första gången i år, i Simrishamn så det blir till att mysa i kajutan idag, inte fel det heller.
Dystert.
av Ljusne-Håkan 
, Södra Bottenhavet, de enda riktiga havet, lördag, juli 24, 2010, 11:15 (5047 dagar sedan) @ Nitgubben
Dystert. Svårt att sätta ord på.
Här i Ljusne körde en av mina bekanta sen barndomen ihjäl sig på en EU-moppe i förrgår. Full och utan hjälm, vinglade av vägen, slog huvet i backen och dog av skallskadorna i ambulansen. Han hette Sten Ingvarsson.
--
I helvete heller!, skrek han inni från kammarn.