Kölbultars liv och leverne
Jag är en enkel man som länge levde i förvissningen att rostandekölbultproblem var något jag lämnade in the old days med mina kära, kutryggiga, lätt murkna skärgårdskryssare av trä. De med gamla galvade bultar i sina sura kölplankor.
Men, andra tankar eller intryck har smugit sig på. Hur är det egentligen med rfr syraf bultar genom anslutningen järnköl/plastsula. Rostar gör det allt en del i ök järnköl och vad händer med det syrafasta från 1979 i den miljön?
Jag tänkte helst slippa de där förnumstiga råden om att lyfta båten, rensa emellan, lägga ny tätning o s v.
Frågan är vad händer, hur funkar det?
Den gamle, som än så länge sover gott om natten
Kölbultars liv och leverne
av Ljusne-Håkan 
, Södra Bottenhavet, de enda riktiga havet, fredag, november 13, 2009, 21:09 (5281 dagar sedan) @ behan
Jag har ju gjuten långjärnköl som sitter fast med feta rf bultar. I somras, eller var det förra sommaren tog jag ett rejält däcksbytarskaft och passande hylsa och kände på bultarna, det gick inte att dra nånting alls fast båten är från 1985. Hade det försvunnit material i kölen borde det ha gått att dra lite. Så jag vet inte, det verkar ju inte ha rostat. Bultarna sitter i kölen i små fyrkanter som är igenplastade från sidan. Kanske varken vatten eller luft kommer åt där?
--
I helvete heller!, skrek han inni från kammarn.
Kölbultars liv och leverne
Kanske fungerar som gamla plomber i tänderna. Det arbetar och gnager under plomben. Till sist så fastnar plomben i en seg kolabit eller tuggumi. Tvi vale vad jag skulle va orolig om jag hade kölbultar av rostande metall.