Och naturligtvis, som alltid, till alla andra också.

Faktiskt två böcker, fick en av min son i julklapp, och en av min före detta svåger som födelsedagspresent häromdagen. Hint, hint.

"Pojken som överlevde förintelsen", av Thomas Buergenthal.
Författaren är i dag domare i Internationella domstolen i Haag, han föddes 1934 och är en av de yngsta som överlevt koncentrationslägren, boken är hans memoarer och skrevs 2007.
Inga ord kan riktigt levandegöra djupet av de förbrytelser som denna bruna tid och dess sjuka ledare och medlöpare är skyldiga till, och just för att författaren medvetet avstår från att försöka, och i stället berättar historien som ett tioårigt barn, blir effekten grym.

"Demokratins förfall", av Lars A. Boisen och Karl-Erik Norrman.
En av dem är diplomat och den andre samhällsvetare och historiker och dessutom i reklambranschen.
I stort sett allt de skriver visste jag tidigare och deras åsikter om vår tid liknar mina.
Detta sagt som en varning till de som har svårt att se skillnad på kritik av till exempel hederskultur och mord på döttrar - och rasism.

Men det finns mycket okontroversiellt också, som deras tydliga utpekande av president Georg W Busch som ett psykfall och den som mer än någon annan har förstört relationerna mellan den så kallade sekulariserade världen och den islamska.
Fast sedan ställer de ju till det igen med sitt lika bestämda utpekande av islamister som lika stora skurkar...

Helt allvarligt, boken är en fantastiskt bra och koncentrerad sammanfattning av hur vår samtid har växt fram ur historien, vad demokrati är och hur den alltför ofta missförstås, och varför det är så viktigt att sluta titta på underhållning i TV, och sluta läsa kvällstidningar, och sluta lyssna på kommersiell radio.

Håkan