Vi båtägare här i den på många sätt välordnade staden Västerås har haft anledning att vara nöjda med våra fritidsbåtsanläggningar i många år. Vi har sett med fasa på hur våra gelikar i storstäderna blivit överkörda och bortkörda från sina revir. Nu har dett elände nått hit också. Därav denna min insändare i lokalblaskan (som f.ö. verkligen blivit en blaska efter att ha tagits över av Göteborgsposten). Få se om de tar in den.

"Räcker det inte med båtlivets egna kostnader?

Sven Olof Blomster har en poäng när han i sin insändare den 6 februari påtalar att båtlivet är missgynnat i förhållande till andra fritidsaktiviteter som subventioneras av samhället. Man kan onekligen fråga sig varför just båtlivet, i hela den rikhaltiga flora av aktiviteter som uppbär stöd i någon form, skall svara för sina egna kostnader. (Ragnhild Källberg, 2 februari)
Men om man nu godtar detta, vilket jag trots allt är beredd att göra. Räcker det då inte med de egna kostnaderna? Skall vi dessutom betala för exploateringen Mälarstränderna för bostadsbyggande. Som jag ser det är det just det vi tvingas göra. Så gott som ingen av de investeringar i fritidsbåtanläggningar som staden ansett sig behöva göra är föranledd av behov hos oss båtägare. Vi var nöjda med sakernas tillstånd fram till det att exploateringen kom i gång. Inte heller denna är jag emot. Det klart att vi Västeråsare ska bo sjönära när vi en gång har den möjligheten. Men smakar det så kostar det, och i kostnaden ingår omlokaliseringen av fritidsbåtsanläggningarna."

Pinja