Förövrigt torde Olkiluoto 1&2 vara världens bästa kärnkraftsreaktorer sett till tillgänglighet. Detta beror på 1) En bra grundkonstruktion med diverse fel avmaskade i de svenska projekt som föregick dem tidsmässigt. 2) Frånvaron av politisk klåfingrighet, och nämnda Mankala princip.

Pinja

Jag tänker direkt på hur kommande kärnkraftverk i Sverige borde byggas, Pinja, och det är i enlighet med den goda gamla teknikerdevisen - om det fungerar, rör det inte.
Detta ändå med visst medgivande av att utveckling sker, men det finns helt klart väl fungerande konstruktioner att utgå från för morgondagens reaktorer.

Som ett sidospår, i sann klotterplanktradition, läste jag i en debattartikel (av en S-politiker) i dagens Göteborgs-Posten att de som nu har börjat bygga en enorm batterifabrik i Göteborg med planerad produktionsstart 2025, och också de som ska börja bygga en liknande i Mariestad, förlitar sig på en enorm utbyggnad av havsbaserad vindkraft just för sina elbehov.

Märkligt tänkte jag, för ett par år sedan fick Pågens inte garantier för sitt elbehov för en tänkt ny etablering i Skåne, så det blev inget av det.
Men dessa batterifabriker tycks ha fått garantier från respektive kommunansvariga - hur har de kunnat få det?

Vindkraftparkerna finns ju inte i dag och kommer inte att kunna leverera el till 2025 även om de får klartecken att starta medan jag skriver det här, tiden att bygga själva tornen och hänga upp vingarna är längre än så. Men än längre tid tar det att bygga anslutningarna till befintligt kraftnät där redan själva tillståndsprocesserna kan ta ett årtionde då de berör både havsområden och landområden.

Jag tror de gigantiska så kallade gröna projekt vi nu ser, allt från batterifabriker till fossilfritt stål till elektrifierade vägtransporter osv, kan liknas vid ett samhälleligt lämmelbeteende ut över stupet.

Jag ser mig som en lymme...f´låt lämmel som hejdar sig vid kanten och undrar vart fanken alla tror de är på väg.

Håkan