MOB för cptn, eller en olycka kommer sällan ensam

av cptn G, tisdag, maj 25, 2010, 15:25 (5106 dagar sedan)

Än är jag inte död, men nästan blev det.

Sjösättning förra måndagen. Kranbilskillen körde tyvärr ner kran och mosade pulpit en aning. Otur, annars är han väldigt pålitlig.

Igår var jag ut till Karlslunds Marina och nya hamnplatsen för meka loss pulpiten utan att tappa nått i havet. Det gick bra. Pulpit på lagning.

Mantåget var lossat från pulpit men sträckt i aktern ty en fender höll emot. Med dyrbart eller t o m oersättligt bronsbeslag för pulpit i ena handen och verktyg plus soppåse i andra kliver jag upp ur sittbrunn och min vana trogen tar tag i mantåget som ger efter och cptn står på huvet i sjön. MOB !!!

Höll i beslag och verktyg och simmade upp till ytan och krokade i y-bommen. Båten har låga fribord (snyggt) så soppåse, bronsbeslaget mm nådde jag att lägga på däck. Via y-bommens boj tog jag mig upp i båten och kunde byta kläder. Glasögon gick förlorade. Hittas inte utan dykare.

Kvinna i båten mitt emot aktern, vid nästa långa brygga hade inte märkt något, trots mitt stora plask. Hennes hund tittade däremot intresserat på, men slog inte larm. Dj-a korkad knähund, eller fähund kanske?

Stukade höger tumme ganska illa i fallet då jag försökte ta emot i y-bommen i själva plasket. Tumme o hand tämligen röd och öm idag. Oanvändbara. Stödförband.

Nu är frågan den, räknas krankrossen, dyket och förlorade glasögon som tre olyckor, eller ska jag förvänta mig en rejäl otur till?

Tummen ingår i själva dyket och inte som enskild olycka, eller hur?

Törs ju knappt gå ut nu. Än mindre köra 1400-kubikarn.

cptn på G
-säkert rådlös