Fina grejor!

av Gunnar S , måndag, april 12, 2010, 12:18 (5135 dagar sedan) @ cptn G

Absolut! Fläta alla era kablar. Men använd latexhandskar (Landstingets handske typ ANA-L XP2 G låter bäst) då fingerfett kan påverka den molekylara struktuen i kabelns färgpigment och få den svarta färgen att låta litet lös i konturerna över tiden. Annars tycker jag ljusgul kabel ger mest tryck i basen. Och Jimi Hendrix Puple Haze får ett ruskigt tryck i gitarrdisten med lila kabel. Bäst är att finna den färg som passar olika låtar bäst, och byta varje gång.

Ni målar väl kanterna på era CD? Svart ger någort bättre detaljrikedom, men rött en en djupare spatial lyssningsupplevelse.

Och ni har väl en startkabel mellan CD-spelarens hölje och närmaste el-element, det är fantastiskt vilken inverkan denna åtgärd har på jittret och därmed solisterna tredimensionella placering stereobilden!

Själv klär jag in hela min stereoanläggning i dubbla folielager, även högtalarna. Folien kopplar jag med 50 kvmm oxygenfri kopparkabel till minuspolen på ett löst 200 Ah bilbatteri med minst 12,6 V polspänning för att skapa en stabil katodskärm av ren likströmsminus för bibehållen absolut fas även över kamfiltertröskeln.

Och på högtalakablarna fäster jag klädnypor med gamla 5-öresmynt i koppar på ett avstånd av exakt 22,25 cm hela vägen till högtalarna. Dessa gamla kopparmynhar har en unik oxygenhalt som får metallen i mynten att oscillera med exakt 14.32 gånger CD-skivans samplingfrekvens på 44,1 kHz och kan därmed, om avståndet är exakt 22,25 cm mellan dem, excitera hela kabelsystemet till att samplingsmodulera fram och återge den 24-bitars informatione som finns dold i ett hidden layer på CD-skivan!

Gamla vinylskivor spelas bäst upp baklänges, så att skivan snurrar motsols och pickupen rör sig innifrån och ut. Transientåtergivningen blir mycket klarare när nålen långsamt får jobba upp sig till en transient istället för tvärtom. Desustom blir rumsklangen långt fastare och djupare när man närmar sig den istälet för att avlägsna sig från den.

Det kan vara litet ovant att lyssna baklänges i början. Men när man väl upptäkt hur mycket distinktare och kripigare ljudet blir nackdelarna med baklängeslyssnandet ett billigt pris för en så kvalitetshöjande audiofil åtgärd!

Tralla-lala-la, förlåt jag menar al-alal-allart!